Bibelsvar

Vad är lovsång?

Lovsång är vårt gensvar till Guds kärlek.

Alla dina verk Herre skall tacka dig”. (Psalm 145 vers 10.)  Kan du tänka dig en skapelse, där allt utom kronan på verket är kapabel att lovsjunga Skaparen?

”Allt vad anda har lova Herren …”  (Psalm. 150 vers 6.)

Det finns en längtan hos Gud. ”Hur ofta har jag inte velat församla mina barn, liksom hönan samlar sina kycklingar, under sina vingar. Men ni har inte velat.”

Jesus sörjer över bristen på gensvar.  (Matteus evangelium. kapitel 23 vers 37.)

Om du läser uppmärksamt, så ser du att det talas om en längtan som finns bakom allt skapat och om ett hjärta som blöder av obesvarad kärlek.

Längtan?

Inte kan väl Gud, som är allsmäktig fullkomlig och universums Herre längta efter något?

Jo det kan han:

”Med svartsjuk kärlek trängtar den Ande som Han har låtit ta sin boning i oss.” (Jakobs brev kapitel 4 vers 5.)

Han älskar oss och vill ha gemenskap med oss därför att han har skapat oss.

Vi skulle vara en förstling av de varelser Gud har skapat. Han gav oss gåvor, som bevis, hela sin skapelse att vårda. Varenda liten blomma blev ett kärleksbevis.

Det finns olika slags sång.

• Ibland sjunger vi för att försöka väcka människor med det glada budskapet, evangelium. Då riktar vi vår sång till människor. Ofta finns det en uppmaning att komma till Jesus i dessa sånger.
• Ibland så kanske vi vill lyssna på en sång medan vi gör något annat, städar, lagar mat eller bara till förströelse. Det kan kanske någon gång vara skönt att bara lyssna.
• Ibland sjunger vi inte för människor utan för Gud. Då vänder vi oss med vår sång till Gud. Och det har inget med underhållning att göra. Det är vad Bibeln menar med lovsång.(Psalm. 22 vers 4) Lovsång betyder inte att någon underhåller oss.

Lovsång är när vi hänger oss åt Gud

Vi brukar säga att texten är det viktigaste när vi samtalar om sång och musik.

Och texten är naturligtvis viktig. Men när det gäller lovsång är det inte tillräckligt att texten är sann och sund. Texten är här inte det avgörande.

Ingalill Sander,  en underbar sångerska som för 15 – 20 år sedan ofta sjung för välbesatta lokaler. Denna storsångerska sa vid ett tillfälle: ” Man kan tänka på sockerkaka i stället för på Herren, när man sjunger de mest evangeliska sångerna.” Ja jag tror att hon har rätt. Även den i människors ögon mest fromma kan tänka på bilar, kläder eller  något annat under det att man sjunger en sång med långa textrader och svår text. Man kan ju den ordagrant och tankarna kan fladdra för vinden.

Så texten är ingen garanti för att det är äkta lovsång !

Det avgörande är hjärtats inställning och inriktning på Herren. Därför kan en gammal väckelsesång med många verser –  ja, till och med en psalm – vara en lovsång, likaväl som en sång med få meningar som upprepas flera gånger.

Lovsång är en livshållning.

Din attityd till lovsång speglar ditt Gudsförhållande. Vill du inte lovsjunga Herren? Är det då inte ett tecken på att du borde få din kärlek till Honom förnyad?

”De döda prisar icke Herren.”  ( Psalm. 115 vers 17.)

I en gammal sång frågar Lina Sandell ”Lever du det nya livet uti Jesu Kristi tro? Är ditt namn i himmlen skrivet? Skall du i Guds rike bo?  O, jag frågar dig ännu, lever du?

Är du främmande för det här med lovsång?

Då menar jag inte någon speciell sångtext, utan då menar jag din livshållning, din attityd, din önskan och vilja att ge ett gensvar till Guds kärlek. Lever du? ”De döda prisar inte Herren” står det i Psaltaren. Är din kärlek till Herren däremot levande, då finns lovsången redan i ditt hjärta. Att du sedan ändå inte har fått lovsången över dina läppar kan bero på att du t.ex. inte fått någon undervisning på detta område. Kanske har ingen talat om för dig vilken tillgång det är att sjunga lovsånger. Att uttrycka sin kärlek till Jesus genom lovsång.

Andra hinder för lovsång finns det också gott om:

• Rädslan inför andra.

Jag kan ju inte sjunga säger du. Men var och en får sjunga efter sin näbb. Kommer jag in i en kyrka där alla lovsjunger då rycks jag med och tänker inte på hur bristfällig min röst är. Det är klart det går lättare om det är fler som sjunger, då blir man inte hämmad av att andra  hör att jag egentligen inte tycker att jag kan sjunga. Då sjunger jag ändå. Ju fler vi är som lovsjunger ju bättre är det ur alla synpunkter.

Frågan är: Vill du sjunga lovsånger?

Ta då bort alla hinder som står i vägen vare sig det gäller ouppklarad synd eller rädsla för att visa din kärlek till Jesus för andra. 

Ett förhållande som måste vara helt är din relation till andra människor. I Guds ögon är det allvarligt, om du har bitterhet, hat eller ovilja till att förlåta andra i ditt hjärta.

Om vi inte vill förlåta människor vill inte Gud förlåta oss, än mindre lyssna till vår lovsång: ”Om jag hade haft något orätt i mitt hjärta skulle Herren inte höra mig.” Psalm. 66 vers 18. Givetvis är det inte så att vi måste vänta med att lovsjunga tills vi är fullkomliga. Vem skulle kunna lovsjunga då? Men det är fråga om medveten synd mot Herren och medvetna brutna relationer till andra som kan stå hindrande i vägen.

Det hände en gång i ett möte att en kvinna som ledde församlingens lovsånger i möten och gudstjänster viskade till mig: ”Bosse jag kan inte sjunga. Jag måste gå ned till Solveig och försona mig med henne.” Första känslan jag fick var: Det här stör mötesordningen. Men jag nickade ja. Och så fick vi göra något annat medan lovsångsledaren gick ner till en syster i tron. När hon kom tillbaka till gitarren så var de båda kvinnorna vänner igen och lovsången ljöd stark och mäktig. Den mänskliga planeringen hade något rubbats men Guds ordning var rådande.

I Matteus evangelium kapitel 5 vers 23 står det: ”Om du bär fram din gåva till altaret och där kommer att tänka på, att din broder har något emot dig, (vers 24.): så lämna din gåva framför altaret och gå först bort och förlik dig med din broder och kom sen och bär fram din gåva. (vers 25): Gör dig till vän med din motpart, och det snart, medan du ännu är med honom på vägen. Annars kanske din motpart överlämnar dig till domaren, och domaren åt vakten, och så blir du kastad i fängelse. (vers 26): Sannerligen jag säger dig; du kommer inte att slippa ut därifrån, förrän du har betalt din skuld till sista öret.”

”Låt oss då genom Honom alltid till Gud ´frambära ett lovets offer, det är en frukt ifrån läppar som prisa hans namn.” Så här talas det också om offer till Gud. Lovets offer. Och innan vi bär fram det så skall vi försona oss med vår syster eller broder i tron, så långt som det på oss beror säger Paulus i  Romarbrevet. Kapitel 12 vers 18.

Syftet med lovsången är att endast Gud skall ha äran .Ingen annan.

Vi går ut ur rampljuset. Och säger i våra hjärtan: ”Icke åt oss Herre. icke åt oss, utan för ditt namn giv äran.” (Psalm. 115 vers 1)

Lovsången för oss inför Gud, men den för också Guds tron ner bland oss. Det är det som orden i Psalm. 22 vers 4 innebär: ”Och dock är du den Helige som tronar på Israels lovsång.” När Guds folk lär sig att tillbedja och upphöja sin Gud då stiger Han ned och bygger sig en tron på våra lovsånger. Det betyder bl.a. att Gud kommer nära med sin makt och sitt herradöme.

Det handlar inte i första hand om känslor. Utan tjänst. Vi tjänar Herren med vår lovsång.

En av de kommunalpolitiker som hade en så kallad tung politisk tjänst i Linköpings kommun. Och därför en av de mera kända från bl.a. massmedia. Berättade för mig vid ett resturangbord att hon hade varit på gudstjänst i en frikyrka. Och hon tyckte att det mesta var bra. Men lovsången kunde inte var äkta.Varför då?

-Jo, den kom för tidigt. Den kom alldeles i början av gudstjänsten. Då hade man ju inte blivit uppvärmd så man kunde känna hur härligt det är att tacka och lova Gud. Om den skall var äkta skall den komma på slutet som ett resultat av att det varit en äkta gudstjänst där vi blivit glada och kan visa vår glädje och tacksamhet. Annars är det skrymteri.”

Denna sk. tunga politiker blev en aning förvånad då jag fick visa på att lovsången ifrån Guds Ord egentligen inte har med känslor att göra utan främst handlar om tjänst. Och det är sådan undervisning jag vill ge idag även om det kanske här för alla är självklart.  Vi är som Guds barn kallade att frambära offer. Vi har egentligen bara tre grundläggande offer att bära fram.

1. Det är våra kroppar (Romarbrevet. kapitel12 vers 1)  ..frambära våra kroppar som ett offer levande heligt sådant som Gud vill ha det i er andliga tempeltjänst.” Det handlar om vårt allmänna prästadöme.
2. Hebreerbrevet. Kapitel 13 vers 15  ”Låt oss alltså genom Honom ständigt bära fram ett lovets offer inför Gud – Jag menar en frukt från läppar som prisar hans namn.”
3. Kapitel16 vers 3: ”Och glöm inte att göra gott och dela med er, ty sådana offer har Gud behag till.”

Det står inte att vi skall vänta tills vi känner det så härligt att vi inte kan låta bli att sjunga lovsång. Det tror en del människor. Lovsång är inte äkta för att de sjöng i början av gudstjänsten för då hade de inte hunnit bli saliga. Om de blir lyckliga och glada så får de sjunga lovsång, annars inte.

Men vad säger Bibeln ”Låt oss alltså alltid genom honom ”ständigt” ständigt”  bära fram ett lovets offer till Gud-Jag menar en frukt från läppar som prisar hans namn.” Jag är inte alltid salig. Men jag får tjäna Herren med min lovsång oavsett hur jag känner det. Det handlar i första hand om tjänst inte känslor. Jesus och lärjungarna sjöng lovsång innan de gick till Getsemane. Lovsång kan vara både först och sist i en gudstjänst. .

Och det är en styrka att vi skall sjunga lovsång oavsett känslor. Det är din tjänst som präst att lovsjunga.

Det här hade kyrkoherden i Feldkrich i Österrike klar för sig redan på 1700-talet.

DEN GLADA KLANGEN

När de österikiska invånarna i Feldkrich vaknade påskmorgonen 1799, upptäckte de att deras fridfulla plats var omringad av Napoleons armè. De styrande insåg att stadens försvar inte skulle kunna stå emot en attack. Snabbt kallade de samman ett möte för att fatta beslut om man skulle hissa den vita flaggan, som ett tecken på underkastelse under fienden. Prästen reste sig först och talade till den dystra samlingen:

-Idag är påskdagen, sa han med darrande stämma. Det är dagen för vår kungs uppståndelse. Vi måste få uppleva ett ögonblick av triumf. Låt oss åtminstone ringa i kyrkklockorna. Om staden faller så gör den det, men vi måste låta påskens klockor ljuda.

Hans förslag antogs och snart klingade klockorna glatt från kyrktornen. De skälvande tonerna ekade mellan dalar och höjder kring Feldkirch och fyllde den kyliga luften med glädje. Angriparna som lägrat sig utanför porten blev förvirrade. Varför denna glädje? De drog slutsatsen att den österikiska armén hade anlänt under natten för att undsätta staden. Fransmännen bröt anfallet och var i full reträtt innan klockorna slutade klämta.

På ett ännu allvarligare sätt är församlingen i dag under belägring av en mäktig motståndare, precis som den lilla staden bland bergen.  Med alla bedrägliga hjälpmedel försöker makter och härskare med vittgående inflytande förstöra Guds stad. Ju närmare tidens slut vi kommer desto fräckare och trotsigare kan vi förvänta oss att ondskans styrkor kommer att bli i sina dödliga attacker. Sett ur ett helt mänskligt perspektiv tycks rättfärdighetens sak dömd till undergång och Kristi lärjungar besegrade. Men Guds folk ser inte konflikten från världens utgångspunkt. Vi mäter inte heller resurserna i kunskap och människors styrka. 

Vi tillhör ett annat land – en stad som inte formats med händer. När vi betraktar vår nuvarande kamp i ljuset av denna större verklighet är det inte underligt att glädjens toner stiger över striden. Oavsett vad vi upplever i denna tidsålder, vet vi att Kristi rike aldrig ska gå under.

En man fick frågan om han förväntade sig att komma till himlen när han dog.

-Varför, var hans svar, jag lever redan där.

Detta är verkligen sant för en kristen. Eftersom vi är i Kristus Jesus befinner vi oss djupast sett med honom i himlen (Efesierbrevet. kapitel 2 vers 6;jämför med Efesierbrevet Kapitel 1 vers 3; Kapitel 3 vers 10; Kolosserbrevet. Kapitel 3 vers 1-2). Där har vi redan ”vårt hemland” (Filipperbrevet Kapitel 3 vers 20). Jesu arv är genom tro vår egendom nu (Efesierbrevet Kapitel1 verserna 11,14,18; Kolosserbrevet  Kapitel 1 vers 12), ty framtiden är närvarande genom honom som ”är densamme i går, i dag och i evighet” (Hebreerbrevet. Kpitel 13 vers 8). ”Välsignad är den man som förtröstar på Herren, den som har Herren till sin förtröstan.(-8). Han är lik ett träd som är planterat vid vatten och som sträcker ut sina rötter till bäcken,  ty om än hetta kommer, så förskräckes det icke, utan bevarar sina löv grönskande; och om ett torrt år kommer, så sörjer det icke och upphör ej heller att bära frukt.” (Jeremia Kapitel 17 verserna 7-8.)

Men vi är så länge vi är kvar på jorden i en andlig strid, Och när Israel stred mot sina fiender gick lovsångarna först (2 Krönikerboken. Kapitel 20 vers 21.) ”…Där ställdes män upp som skulle sjunga till Herrens ära och lova Honom i helig skrud medan de drog ut FRAMFÖR den beväpnade hären. De skulle sjunga : ”Tacka Herren, ty hans nåd varar evinnerligen.(vers 22) Och just som de inledde sången och lovet, lät Herren ett angrepp ske bakifrån på Amons barn och Moab och folket från Seirs bergsbygd, dem som hade kommit mot Juda. OCH DE BLEV BESEGRADE.”

Det var här lovsångarna, som hade den avgörande strategiska betydelsen.

Att fullt kunna uppskatta och med ord beskriva vad den andliga sången har  uträttat för Guds rike hör nog evigheten till. Men något vet vi ändå därom tusenden och åter tusenden av Guds kämpande barn har genom sångens toner upplivats eldats och tröstats i lidanden och motstånd. Jag är trygg och fruktar icke. Israel hade upplevt förskräckelse inför över mäktiga fiender. Som Farao och hans här vid Röda Havet. Men där i farans stund fick de också uppleva Gud som förlossaren, befriaren och slutet på all egentlig oro.

Tro är motsatsen till fruktan.

Frid med Gud är medicinen mot fruktan. Han som är vår frälsning står mellan oss och varje fara och fiende.

TY HERREN HERREN ÄR MIN STARKHET OCH MIN LOVSÅNG OCH HAN BLEV MIG TILL FRÄLSNING.

I 2:a Moseboken. Kapitel 15 vers 2. står det:  ”Herren är min starkhet , och min lovsång och han blev mig till frälsning. Han är min Gud jag vill ära honom, min faders Gud, jag vill upphöja honom.”

Det är lovsången som Israel sjöng då de räddades ut ur Egypten. Vi har frestelser att möta,  ett arbete att utföra, och bekymmer tränger sig ibland på.

I allt är HERREN, HERREN vår starkhet. Och han som är vår starkhet är också vår lovsång. Vi har alltid, också under de svåra dagarna, orsak att prisa honom. Tacksägelse och lovsång för kraft och välsignelse till oss.

Han HERREN, HERREN, är min STARKHET, min LOVSÅNG,  min FRÄLSNING.

Tacka Gud för att han är god och för att hans nåd varar evinnerligen!