Jesus möter alla med kärlek och nåd!

 

 

 

“Ryktet om min död, är betydligt överdrivet.”

En av Amerikas mest kända författare, den världsberömde Mark Twain, reste till England för ett kort besök. Under hans bortavaro spreds i hemlandet ryktet att han avlidit. När han fick höra det telegraferade han följande ord till en New York tidning – “Ryktet om min död, är betydligt överdrivet.”Detsamma kunde Jesus ha sagt efter sin uppståndelse från det döda, till Tomas tvivlaren, som i mötet med Jesus, blir övertygad om att Jesus verkligen var uppstånden från det döda. Men det var inte endast Tomas som fick möta den Uppståndne.De första som fick möta honom var några kvinnor som gick till hans grav och fann att den var tom. Aposteln Paulus berättar i sitt första brev till, Korintierna om hur Kristus dog, uppstod och visade sig för de tolv. ”Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder vid ett och samma tillfälle, de flesta är ännu i livet, men några har avlidit”. Detta handlar inte om ett avlägset, obestämt förflutet, utan om något som inträffat så nära i tiden att det kunde bekräftas av ännu levande ögonvittnen. Av flera hundra sådana.

Paulus utmanade tvivlarna. Var så god och kolla! Intervjua dem som var med! Sök sanningen, ärligt och med öppna ögon!

En av de mest kända ateister vi haft i Sverige. Kanske fortfarande den mest kände av alla, trots att han inte längre lever: Professor Ingemar Hedenius skrev en bok utifrån sin ateistiska grundsyn. Gustav Lundberg, på sin tid professor i hållfasthetslära, vid Chalmers i Göteborg, läste boken och kom till tro på Kristus och blev en kristen. Hur i all sin dar kunde det ske? Jo, medan han läste Hedenius bok, såg han svagheter i Hedenius livsåskådning. Den byggde endast på det mänskliga förnuftet. Och det tyckte Gustav Lundberg var för bräckligt att bygga sin tro på. Det gjorde att han började studera Bibeln och kom under läsning av den boken till tro på Kristus. Efteråt kunde han ge sitt vittnesbörd bl.a. i den periodiska tidskriften ”Svaret” som lektor Erland Sundström gav ut på 60-talet. Här kommer något av professor Lundbergs vittnesbörd: ”Kristus lever! En våg av glädje fyllde mitt hjärta när jag blev övertygad om denna verklighet”.Du och jag behöver inte vara professorer i hållfasthetslära för att finna att tron på den Uppståndne, levande Herren håller att bygga sitt liv på.

Till dig som vill möta den Uppståndne Jesus och undrar hur detta skall ske, vill jag svara med att samtidigt fråga mig själv: Hur fick jag detta möte? Jag behöver inte tänka länge förrän jag minns: Det skedde när jag läste i Bibeln och lyssnade till predikan.

 

Bibeln säger: ”Tron kommer av predikan och predikan i kraft av Kristi Ord.” Lägg märke till att tron kommer inte av vilken predikan som helst. Predikan i kraft av Kristi ord var det som gav mig en hållfast tro. Vill du få en sådan tro, om du inte redan har den? Ja, då är jag övertygad om att också du kan få den.

 

 

Att tro på det man inte kan se, men som man ser när man tror

I Markusevangeliet kapitel 10 vers 46-52 berättas det om en man som hette Bartimaios.

Bartimaios var en blind tiggare, som fick höra att Jesus var på väg förbi honom. Han ropade då “Jesus förbarma dig över mig!”. Jesus stannar och frågade honom vad vill du att jag skall göra för dig? Och Bartimaios svarade: “Gör så jag kan se igen” Jesus sa: “Gå, din tro har hjälpt dig:” Genast kunde han se och följde efter Jesus längs vägen.

En av de svåraste bitarna med tron på Jesus är att se det man inte ser.

Den blinde manen kunde inte se Jesus, men han vågade pröva honom och han kunde se. För att tron på Jesus skall kunna bli en möjlighet måste man våga pröva Jesus:

Om man inte vågar pröva vet man inte om det fungerar eller inte, och man tvingas leva i den ovissheten. Jesus säger till Bartimaios “Gå din tro har hjälpt dig!” och genast kunde han se!. Bartimaios fick här se hur Jesus var en verklighet och hur han även tog hand om hans problem. Han såg och det var nog med bevis för att följa efter Jesus längs vägen. Men det hela började med att han vågade pröva Jesus

En av det saker som gjort att jag ser Jesus som en verklighet är att jag har vågat pröva det som han lovar i sitt ord. Att med ärliga ord be till Jesus om det som jag vill ha hjälp med i livets alla olika omständigheter. Och sedan se hur han även ger svar på mina böner!

Det kan ju vara slumpen som gör att bönerna slår in kanske du säger, men jag kan ärligt säga dig att det för mig händer alldeles för många slumpmässiga saker som jag har bett om och fått svar på! Jag kan inte tvivla jag måste tro

I Matt7:7-8 säger Jesus följande

“Be, så skall ni få, sök. Så skall ni finna. Bulta, så ska dörren öppnas. Ty den som ber, Han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.”

Anders Ruuth

 

Finns det flera vägar till Guds himmel ?

Romarbrevet. 2:12-16.

Sett i världsperspektiv är kristendomen utan jämförelse den största ”religionen”. Enligt Encyclopedia Britannica har den 1,9 miljarder anhängare, det vill säga 34 procent av världens befolkning. Det finns 880 miljoner muslimer, 663 miljoner hinduer och 311 miljoner buddister. Till detta kommer sedan alla mindre grupper som judar, siker, anhängare av Bahai och naturreligioner. Ateisterna uppgår bara till 4,5 procent av världens befolkning.

Även om kristendomen dominerar måste vi ställa oss frågan vad kristna anser om andra religioner. Genom modern kommunikation har vi blivit mer och mer medvetna om andra trosriktningar. Vi får kontakt med många religioner via massmedia, genom personliga kontakter i skolan, bland grannar, på arbetet eller genom olika fritidsaktiviteter. Vad ska vi säga om de andra religionerna som vi möter.

I. Är Jesus enda vägen till Gud?

Nya testamentets svar på den frågan är ett entydigt ”ja”.

1. Vad säger Jesus själv?

 ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig” (Joh. 14:6).

Han gjorde anspråk på att vara den vägen, till Gud.

Kolumnisten Bernard Levin lyfter fram det faktum att Jesus använde ett otvetydigt språk:

Jag föreställde mig att en religion som hävdar att den följer den hela och fulla sanningen och som upplever sig exklusiv och utvald, den måste – om inte annat så genom rena uteslutningsmetoden – anse att alla andra religioner tagit miste, detta trots alla deras inslag av helighet och tillbedjan. Jag är inte kapabel att ge mig in i en diskussion med specialister, men i detta ekumenikens tidevarv är det rimligt att ställa frågan till kristendomen vad dess grundare menade när hans sa: ”Ingen kommer till Fadern utom genom mig”. Jag citerar inte dessa ord för att någon ska ta anstöt, men faktum är att många hängivna kristna tydligen oroas av dem, och mången biskop som visar öppenhet mot andra religioner torde våndas över att behöva komma fram med ett svar. Jag tvivlar på att man kan få ett övertygande svar någonstans, vare sig från biskopar eller andra.

2. Apostlarna ger samma klara besked.

Många människor samlades utanför templet nr Petrus och Johannes helade den lame mannen. Petrus kallade Jesus för ”vägvisaren till livet”, den som hade korsfästs men nu uppstått och blivit förhärligad. De båda apostlarna häktades och ställdes inför rätta där de utfrågades om ”genom vilken kraft” den lame hade blivit helad. Då fylldes Petrus av helig Ande och svarade dem att det skett genom nasarèn Jesu Kristi namn, hos ingen annan finns frälsningen, och ingenstans bland människor under himlen finns något annat namn som kan rädda oss” (Apostlagärningarna. 4:12)

Petrus ger inspirerad av den helige Ande, ett helt otvetydigt svar – Jesus är det enda namn som kan frälsa. Detta hans svar överensstämmer med hela Nya testamentet. Paulus betonar samma sak, att ”Gud är en, och en är förmedlare mellan Gud och människor, människan Kristus Jesus” (1 Tim. 2:5), och Hebreerbrevets författare varnar oss för att det inte finns någon annan väg än den som går genom Jesus Kristus: ”Hur skall vi då slippa undan, om vi inte rätt uppskattar en sådan frälsning?” (Hebr. 2:3)

II. Vad är det då som gör Jesus så unik?

1. För det första har han unika egenskaper.

Petrus förkunnar att han är ”helig och rättfärdig” (Apg. 3:14) och ”vägvisaren till livet” (v. 15). Han är den som profeterna förutsade (v. 18). Han är Messias (v. 20). Han är den som den första församlingen tillbad som Gud.

Detta skiljer honom från de andra stora världsreligionernas grundare. Muslimerna tycker inte om att bli kallade ”muhammedaner” eftersom de inte tillber Muhammed. ”Ingen i den muslimska världen har någonsin drömt om att tillbe honom såsom en gud. Han skulle själv ha varit den förste att protestera mot en så hädisk tanke” 2.

Det framgår inte klart om Buddha trodde på Guds existens. ”Den tidiga eller klassiska buddismen hade ingen gud”. 3.

2. För det andra är Jesus unik genom det han utförde.

Petrus uttrycker det så här: ”Hos ingen annan finns frälsningen, och ingenstans bland människor under himlen finns något annat namn som kan rädda oss” (Apg. 4:12). Vi behöver en frälsare, eftersom vi alla har syndat och inte kan frälsa oss själva från syndens konsekvenser. Ingen av de andra stora religionerna gör ens anspråk på att ha en frälsare. ”Den engelske buddisten Maurice Walsh på pekade att den buddistiska synen på Buddha är mycket olik den syn de kristna har på Kristus. Han poängterade att Buddha betraktas som en lärare – inte en frälsare”. 4.

På samma sätt anses Muhammed vara en profet – inte en frälsare. Enligt islam kommer syndare att möta domen utan förlåtelse.

Jesus är raka motsatsen. Han är den som ger frälsning. Han frälser oss från vår skuld, från syndens makt och från den dom som vi alla förtjänar.

3. För det tredje är Jesus unik genom sin uppståndelse.

Petrus beskriver honom som den ”som Gud har uppväckt från de döda” (Apg. 4:10). Uppståndelsen är något alldeles unikt i mänsklighetens historia.

Buddismen heliga skrift Pali skildrar …Buddhas storartade ankomst till Nirvana. men där finns ingenstans någon antydan om att Buddha kommer att fortsätta att vara närvarande hos sina efterföljare efter sin död; dhamma, undervisningen, kommer att ersätta hans uppgifter som vägledare. Exakt datum för profeten Muhammeds död är känt. Ingen har någonsin påstått att han överlevde den fysiska döden.5.

I den kristna tron gäller raka motsatsen. Där utgör Jesu uppståndelse kärnan i tron. Jesus Kristus lever idag och vi kan lära känna honom. Däremot kan vi inte lära känna Buddha eller Muhammed. Jesus, Guds enfödde son, den ende frälsaren, den ende som övervunnit döden, är den enda vägen till Gud. Men om Jesus är den enda vägen till Gud, så infinner sig genast ytterligare två frågor: Vad säger vi om andra religioner? Och vad händer med dem som aldrig hört talas om Jesus?

III. Vad säger vi om andra religioner?

1. Gud har också till viss del uppenbarat sig i sin skapelse.

Det faktum att Jesus är den enda vägen till Gud innebär inte att vi kan avfärda alla andra religioner som vilseledande eller demoniska. Jesus a: ”Jag är sanningen”. I honom finns den fulla sanningen och det är mot den som alla andra ”sanningar” ska jämföras. Men det innebär inte att delar av sanningen inte kan återfinnas i andra religioner ibland. Det finns egentligen tre orsaker till varför vi kan förvänta oss att finna sanningar även utanför den rena kristendomen.

För det första är Guds uppenbarelse genom Jesus enligt Skriften både unik och fullständig. Men Gud har också till viss del uppenbarat sig i sin skapelse. ”Himlarna förkunnar Guds härlighet, himlavalvet vittnar om hans verk” (Ps. 19:1). Mänskligt liv är höjdpunkten i hans skapelse. Det är som Isaac Newton, den begåvade fysikern och matematikern sa: ”I avsaknad av något annat bevis räcker det med tummen för att jag ska bli övertygad om Guds existens”.

Därför säger psalmisten, kan bara en dåre säga: ”Det finns ingen Gud” (Ps. 14:1; 53:1). ”Ty alltsedan världens skapelse har hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga. Därför finns det inget försvar för dem” (Rom. 1:20). Det är möjligt för män och kvinnor att finna sanningen om Guds existens och få insikt i hur han är – hans makt och gudomlighet – genom skapelsen. Bevisen som skapelsen ger är tillgängliga för alla oc kan därför återfinnas i andra religioner.

2. Gud har gett oss ett samvete som kan skilja mellan rätt och fel.

För det andra är människan skapad till Guds avbilder och Gud har get oss ett samvete som kan skilja mellan rätt och fel. Paulus framställer det så här: ”Hedningarna har inte lagen, men om de av naturen fullgör lagens krav, då är e sin egen lag, fast de saknar lagen. Därmed visar de att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan; om det vittnar också deras samvete och deras tankar när tankarna anklagar varandra och försvarar sig” (Rom. 2:14-15). Därför är det inte alls förvånande att kärnan av Den gyllene regeln – ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem” (Matt. 7:12) – finns med i nästan varje religion, från Konfucius (551-479 f. Kr) och framåt.

3. Det finns en hunger efter Gud, som har ”lagt evigheten i människornas hjärtan”

För det tredje finns det i varje hjärta en hunger efter Gud, för han har ”lagt evigheten i människornas hjärtan” (Predikaren 3:11, 1917 års översättning). Innerst inne är ingen nöjd med materialismen – vi vet att det finns mer i livet. Gud har skapat ett tomrum i varje levande varelses innersta väsen. Där finns en hunger som driver oss att söka Gud. Det är en av förklaringarna till att det finns så få ateister i världen och att det finns så många som ärligt söker gud.

Det är därför utan tvekan så, att vi kan hitta goda sidor i många religioner. Som kristna blir vi naturligtvis också utmanade av de liv som många av anhängarna til andra religioner visar prov på, inte minst i form av hängivenhet och offervilja.

Det förklarar också varför en del som konverterat från andra religioner till kristendomen ibland liksom ser sin nya tro som en naturlig fortsättning på det gamla sammanhanget. Lesslie Newbigin, som i fyrtio år var biskop i södra Indien, talade om: ett inslag av kontinuitet, vilket bekräftas genom de erfarenheter som många som omvänt sig till risten tro kan vittna om. Trots att en sådan omvändelse innebär en radikal brytning med det gamla, finns där ändå på något sätt, sett i perspektiv, en stark övertygelse om att det var den levande och sanne Guden som bearbetade dem under den brottningskamp de upplevde innan de blev kristna.6.

4. Alla religioner är likvärdiga eller att alla religioner leder till Gud.

Inte desto mindre är det ren villfarelse att påstå att alla religioner är likvärdiga eller att alla religioner leder till Gud. Teologen Alister McGrath påvisar att vissa världsreligioner helt klart är fullständigt gudlösa och att ”en religion som klart och tydligt förnekar existensen av någon som helst gudom knappast kan leda tillGud”7. Det är alltså en logisk kullerbytta om man hävdar att en religion som påstår att det finns en gud och en som påstår att det inte finns någon, båda skulle kunna vara lika sanna. Eftersom det finns motsägelser religionerna emellan måste det helt enkelt finnas ett fel någonstans. Det är helt naturligt att vi kommer att finna felaktigheter i andra religioner.

Vi är alla fallna människor, det gäller både kristna och icke kristna, och ingen av oss kan finna Gud på egen hand. Men Gud har uppenbarat sig i människan Jesus, han som är Sanningen. Det är bra i Jesus Kristus som vi kan finna en ofelbar tro. Det innebär inte att vi kan påstå att kristna är ofelbara, eller att vår tolkning av tron är ofelbar. Nej, det är guds uppenbarelse i Jesus Kristus som är ofelbar. Han är den måttstock som allt som utger sig för att vara sanning ska jämföras med.

Om vi jämför andra religioner med Guds uppenbarelse i Jesus Kristus, ser vi att de innehåller både rätt och fel. Det finns en mörk sida hos andra religioner. Visst kan man upptäcka mörka sidor även i människors sätt att tillämpa kristendomen – men det finns ingen mörk sida hos Guds uppenbarlse i Jesus Kristus!

Att hävda detta är varken övermodigt, inskränkt eller trångsynt, vilket en del kanske kan tycka. CSLewis skrev:

Är man kristen, behöver man inte tro att alla de andra religionerna skulle vara idel osanning. Är man ateist, måste man tro att kärnan i all världens religioner helt enkelt är enda stor lögn. Är man åter en kristen, står det en fritt att tro att alla dessa religioner, även de mest kuriösa, åtminstone rymmer en aning sanning. När jag var ateist, försökte jag intala mig att större delen av mänskligheten alltid haft orätt i den fråga som angick dem mest; när jag blev kristen, kunde jag ha en mera frisinnad syn. Men att vara kristen betyder naturligtvis att tro att kristendomen, där den skiljer sig från de andra religionerna, har rätt och de fel. Det är som i aritmetiken – det finns bara ett enda rätt svar på ett räknetal och alla andra svar är felaktiga, men somliga av de felaktiga svaren står mycket närmare det rätta än andra.8.

IV. Vad händer med dem som aldrig hört talas om Jesus?

Detta är den andra fråga som uppstår när Nya testamentet gör gällande att det inte finns någon annan väg till Gud. Om vi bara kan bli frälsta genom Jesus, är då alla andra dömda? Är inte det i så fall orättvist? När jag svarar på dessa frågor brukar jag lyfta fram följande fem punkter.

1. Bibeln, en praktisk bok och inte en filosofisk bok.

För det första är Bibeln, en praktisk bok och inte en filosofisk bok. Den ger inga direkta svar på hypotetiska frågor. Den här frågan kan aldrig bli anat än hypotetisk, eftersom den bara kan ställas av någon som hört om Jesus.

2. Gud kommer att vara rättvis.

Man straffas inte för det man inte vet utan bara för det man känner till och är ansvarig för. 2:12-15.

De som har kunskap om Guds skrivna ord och lagar kommer att dömas efter dem. De som aldrig har sett en Bibel kan ändå skilja på gott och ont och kommer att dömas om de inte följde det samvete de hade.

2:12-15. En resa världen runt visar att det överallt, i varje samhälle och varje kultur, finns bevis på en gudomlig moral. Alla kulturer förbjuder till exempel mord. Tyvärr överträds den lagen också i alla kulturer. Vi tillhör ett motsträvigt släkte. Vi känner instinktivt vad som är rätt men fortsätter ändå att handla fel. Det räcker inte med kunskapen om det rätta, den måste också få konsekvens i handling. Tillstå för dig själv och bekänn inför Gud att du följer ett mänskligt mönster och ofta misslyckas med att leva upp till den standard du vet att du borde ha (för att inte tala om den standard Gud skulle vilja att du hade). Det är första steget mot förlåtelse och förändring.

Vi kan vara övertygade om att Gud kommer att vara rättvis. När Abraham ställde en retorisk fråga: ”Skall inte den som är jordens domare göra vad som är rätt?” (1 Mos. 18:25) väntade han sig svaret: ”Jo, naturligtvis kommer han att göra det”. Vi behöver inte vara rädda för att Gud kommer att vara orättvis. Han kommer att vara mer rättvis än vad vi kan vara – inte mindre. På domens dag kommer alla rätt tänkande människor att säga ”Det är fullständigt rättvist”, när de ser hur Gud dömer.

3. Ingen kommer att bli frälst på grund av sin religion.

För det tredje vet vi att ingen kommer att bli frälst på grund av sin religion. Vi blir frälsta genom tro, allt på grund av den oförtjänta nåd Gud ger oss genom Jesus Kristus (Ef. 2:8). Han dog för oss för att vi skulle kunna få förlåtelse. När vi tar emot den gåvan i tro blir vi frälsta.

4. Möjligt att bli frälst av nåd, genom tron, även för den som aldrig hört talas om Jesus.

För det fjärde är det viktigt att lägga märke till att det är möjligt att bli frälst av nåd, genom tron, även för den som aldrig hört talas om Jesus. ”Abraham trodde på Gud och därför räknades han som rättfärdig” (Rom. 4:3). Paulus talar om för oss att David också prisar ”den människa salig som Gud räknar som rättfärdig oberoende av hennes gärningar” (Rom. 4:6). Detta är möjligt eftersom korset gäller för alla som levat, såväl före som efter Jesus. Abraham och David blev förlåtna på grund av vad Jesus skulle komma att göra för dem på korset. De hade inte samma förmån som vi, som vet varför förlåtelsen är möjlig. De kunde inte uppleva den visshet som vi kan ha därför att vi känner ”den korsfäste Kristus” (1 Kor. 2:2). Ändå säger Paulus att de blev rättfärdiggjorda genom tro.

På samma sätt ska den människa som levde samtidigt med Jesus eller efter honom bli rättfärdiggjord genom tro – även om de inte hört talas om honom. I liknelsen om farisèn och tullindrivaren talar Jesus om för oss att tullindrivaren, som sa ”Gud, var nådig mot mig syndare” (Luk. 18:9-14), gick hem rättfärdig. Detsamma gäller var och en som idag, utan att ha hört talas om Jesus, gör som tullindrivaren.

De viktigaste förutsättningarna verkar vara en gudagiven förnimmelse av synd eller ett nödbehov och en självöverlåtelse av det egna jaget inriktat på Guds barmhärtighet. Om en människa som upplevt detta sedan hör och förstår evangeliet, så tror jag för min del att hon kommer att återfinnas bland dem som man ibland möter på missionsfältet, de som på en gång välkomnar och accepterar allt och säger: ”Det här är vad jag har väntat på under alla dessa år. Varför kom ni inte och talade om det för mig tidigare?” Och om en sådan människa inte fått höra evangeliet här på jorden, så tror jag att hon kommer att vakna upp på andra sidan graven för att tillbe Någon, genom vilken hon – utan att egentligen förstå det – funnit nåd inför Gud.

5. Har vi Bibeln som grund kan vi vara optimistiska.

För det femte visar John Stott på att vi med Bibeln som grund kan vara optimistiska. Abrahams avkomma – den andliga så väl som den fysiska – kommer att bli ”talrik som stjärnorna på himmelen och som sanden på havets strand” (1 Mos. 22:17). I samma anda verkar det som om Paulus vill försäkra oss om att ånga fler människor kommer att bli frälsta än gå förlorade, eftersom Kristi frälsningsverk kommer att vara mycket mr framgångsrikt än den skada som kom genom Adam. Guds nåd som ger liv kommer att överflöda ,mycket mer än den död som Adams fall förde med sig.” (Rom. 5:2).

Men om det är på det här sättet, varför ska vi då bry oss om att berätta för andra om Jesus? För det första därför att Jesu Kristi härlighet står på spel. För det andra därför att Jesus befallde oss att gå ut och berätta för alla människor om dessa goda nyheter. För det tredje därför att den som inte känner Jesus inte kan uppleva visshet om förlåtelse och sedan uppleva det rika liv som han erbjuder oss, både i detta liv och i det tillkommande. För Jesus är inte bara vägen och sanningen, han är också ”Livet”.

V. Vad ska vi göra?

1. Vi är utan ursäkt.

Ingen som har läst det här kapitlet kommer någonsin att kunna säga: ”Jag hörde aldrig talas om Jesus”. Det finns inte heller några andra undanflykter. Hebreerbrevets författare varnar oss: ”Hur skall då vi slippa undan om vi inte rätt uppskattar en sådan frälsning?” (Hebr. 2:3).

2. Vi har ett viktigt uppdrag.

När det gäller det andra så är vårt uppdrag att berätta den goda nyheten om Jesus för dem. Om de första kristna inte hade varit villiga att berätta om Jesus för dem som redan hade sin egen religion, hade kristendomen varit död en generation senare.

Den kristne pekar på den ende Guden, Jesus Kristus som hela mänsklighetens Herre…församlingen sticker inte under stol med detta faktum, att den vill att alla människor ska lära känna Jesus Kristus och följa honom. Dess kallelse är att proklamera evangeliet till jordens yttersta gräns. Den kan inte acceptera några begränsningar härvidlag. Om människor har en ”hög”, en ”låg” eller en ”primitiv” religion, om de har höga ideal eller en felaktig moral, så spelar det ingen större roll i det här sammanhanget. Alla måste få höra evangeliet..

VI. Vilken attityd har vi?

1. Vi ska naturligtvis vara ödmjuka och finkänsliga.

Vi kristna är inte bättre än dem som tillhör andra religioner eller dem som saknar en religiös övertygelse. Vi sitter alla i samma båt och är i behov av en frälsare. Därmed finns det ingen anledning att ”sätta sig på några höga hästar”.

2. För det andra behöver vi vara positiva.

När vi läser Apostlagärningarna kapitel 4 ser vi att Petrus inte gick till angrepp mot andras tro. Han predikade evangelium om Kristus..

Vi måste visa respekt för andra. Vi måste i varje människa se en person som är skapad till Guds avbild vare sig hon är kristen eller inte.

3 Vi behöver vara modiga.

De första kristna skämdes inte över att vara Jesu vittnen. Deras budskap var impopulärt och det förde dem in i svårigheter. Men de gav inte upp.

Vi behöver göra likadant, vi som lever i en tidsålder där tolerans är viktigare än sanning. Det är viktigt att komma ihåg, säger den kristne författaren Michael Green, att ”den pluralism som rådde under första och andra århundradet efter Kristi födelse var den största, mest intensiva och mest utbredda som världen någonsin skådat”, men fortsätter han, ”pluralismen tar absolut inte ifrån oss några möjligheter. Snarare tillåter den oss att saluföra det rena evangeliet på denna ”religionernas stormarknad”, samtidigt som alla andra förstås har samma yttrandefrihet.”

”Låt sanningen få breda ut sig och bannlys all feg tystnad.”