Jetdriven skalbagge lär flygindustrin bygga motorer

Innan vi går på teorin om livets ursprung så skulle jag vilja berätta historien om Bombardier skalbaggen  .

Bombardier skalbaggen   är ett exempel bland många djur och av levande ting som inte kan förklaras av utvecklingsteorin. Det är näst intill omöjligt att föreställa sig hur en sådan bagge skulle kunna ha uppstått överhuvudtaget genom naturliga processer.

Den är inte längre än en och halv centimeter lång men det är en mycket märklig liten skalbagge. Han har en mycket märklig försvarsmekanism.

När den här skalbaggen blir attackerad av något djur som vill käka upp den. När denna insektsätande anfallare kommer inom ett visst räckhåll så skjuter den här skalbaggen med två avgasrör/kanonrör. Den skjuter ut en mycket illaluktande frätande  irriterande vätska som har etthundra graders temperatur. Skalbaggen kan flytta dom här kanonrören eller avgasrören, och rotera dom i vilken riktning han vill. Han missar aldrig. Inom några få minuter kan han upprepa den här märkliga effekten femton tjugo gånger. Han lägger alltså av en salva mitt i ansiktet på sina eventuella fiender. Och man kan föreställa sig resultatet.

Där har ni alltså nu en padda som har föreställt sig att den här bombardier skalbaggen   ska bli hans nästa lunch. Men bombardiebaggen anser att han skulle utgöra en mycket dålig lunch för paddan. Paddan är precis nu redo att öppna gapet och svälja baggen. Baggen vänder då aktern mot paddan och riktar in sina kanonrör mot den.

Han skjuter ur sig dom här upphettade gaserna rätt in i munnen på paddan. Och resultatet är fullständigt förödande och förutsägbart. Det är bara att beklagar att vi just nu inte kan se det på film eller bild, men den bild som du får försöka föreställa dig att du ser framför dig, visar att paddan står där med tungan hängande ur halsen, med tårar i ögonen och hoppar bakåt i full fart, så fort den kan. Medan vår vän bombardiebaggen tar sig fram i maklig takt. Han är övertygad om att några vidare mer problem med den paddan, lär jag inte få.

Det är en mycket märklig mekanism som gjort att paddan flyr. Mekanismen är oerhört komplicerad. Och de är en mängd olika lyckosamma olyckor (enligt utvecklingsteorin) som har samverkat till denna utomordentligt sinnrika apparat har kommit till. Och man har försökt spekulera i hur detta har uppkommit? Det här sinnrika försvarssystemet?

Han har alltså en dubbel uppsättning av den här försvars-apparaten.

Skalbaggen har dubbla förvaringsrum i kroppen, i vilka han alltså placerar en viss kemisk lösning. Här finns både väteperoxid och hydrokinon. Det är en utomordentligt instabil kemisk lösning och blandning. Och om vi blandar dom här två olika substanserna i ett laberatorium kan de exploderar. Men bombardierbaggen lägger till ytterligare en ingrediens som gör att dom här ämnena inte exploderar inne i hans förvaringsrum. Han behöver alltså både den här effektdämpande ingrediensen plus dom här två explosiva ingredienserna tillsammans, för att få den sinnrika försvarsapparaten att fungera. Hur skulle nu det här ha kunnat utvecklats av sig själv?

Och låt mig få ge några av mina egna idéer, jag hoppas att ni ursäktar:

Låt oss föreställa oss att för miljoner år sedan så kravlar baggen omkring.

Och en dag så får han en kemilåda till sin födelsedag. En tid senare så blandar han ihop en del kemikalier. ”Undrar vad som händer om jag blandar ihop väterperosid och hydrokino?” Så han blandar ihop dom. En explosion sker och han flyger i luften. Han spreds runt i rummet som tapetklister. Stackars lille bagge. Han har uppenbara problem. Han har ingen möjligheter att varna sina efterkommande, att så här får man bara inte göra. Han har ingen avkomma ännu. Han behöver ju den här explosionsdämpande ingrediensen, för att inte sprängas i luften. Men det finns ingen anledning att utveckla den, förrän han har de kemiska substanserna som kan explodera. Det finns inget värde i att utveckla den här effektdämpande funktionen, den här effektdämpande kemikalien, förrän han faktiskt också har dom två explosiva ämnena. Men om han nu redan har de här två explosiva kemikalierna och de sammanförs i kroppen, utan den här effektbegränsande faktorn, då är det redan för sent. Han har ju nu redan smält (sprängt) sig själv i luften. Varje gång detta experiment genomförs, exploderar skalbaggen. Tusentals generationer av småbaggar exploderar.

Väldigt svårt att tänka sig hur det här skulle ha gått till för baggen att på egen hand utveckla detta försvarssystem i sin kropp.

Men låt oss då föreställa oss att på något sätt så har skalbaggen lyckats utveckla den här effektdämpande kemikalien. Som hindrar att de två explosiva ämnena blir farlig för baggen. Då har vi nu gjort ett utomordentligt stort framsteg i utvecklingsskedet! Nej, inte egentligen. Vad är det för nytta med den här substansen. Han blandar ihop kemikalierna tillsammans med effektdämparen. Vad skall han då ha den till? Han behöver ju nu istället ett kemiskt ämne, som alltså utlöser en reaktion mellan dom här två explosiva substanserna så att när försvarsvapnet väl användes, faktiskt också då smäller av. Explosionen kan inte äga rum mellan dom här två ämnena så länge som den här begränsande, dämpande effekten finns. Det måste finnas en anti effektbegränsare.

Men varför skulle han utveckla den här nya substansen, den här nya fjärde substansen om han inte redan hade dom andra tre. Inget av dom andra tre kemikalierna har någon betydelse för honom, förrän han har den här antibegränsaren. Det är ju först då som det blir ett försvarsvapen och inte ett vapen som gör att han sprängs i småbitar, eller spränger också sina vänner i småbitar.

Han bara sitter där med kemikalierna i kroppen utan att ha någon användning för dom. Det enda kemikalierna åstadkommer är att det ruttnar bort i tarmen på honom. Men de går inte att använda. Men låt oss då anta att genom någon olycka eller något mirakel så åstadkommer han den här kemiska ingrediensen, antibegränsaren. Nu har vi alltså fått fram vår lilla bombardiebagge.

Nej långt ifrån. Han har ännu inte sina kanonrör sina avgasrör. Det enda han har är ett förvaringsrum för kemikalier.

Så han blandar ihop kemikalierna plus den här begränsaren (så att hans kropp inte ska explodera) och stoppar den i förvaringsrummet. Och sen stoppar han in antibegränsaren. Då sprängde han sig själv i luften igen. Han har inga kanonrör att skjuta ut kemikalierna igenom. Stackars lilla bagge. Ett par miljoner år, ett par tusentals generationer pang, pang, pang.

Han behöver sina kanonrör eller om du så vill, avgasrör.

Men dom här kanonrören har ingen betydelse, förrän han har kemikalierna, för rören som sådana har ingen betydelse, inget värde i sig. Det kemiska materialet har ingen betydelse förrän han har fått sina avgasrör ”monterade”. Dom här grejerna är utomordentligt komplext sammansatta.

För det första måste dom här kanonrören vara resistenta mot den effekt som gaserna, kemikalierna har och den frätande effekten och hettan och trycket utgör. Det skulle inte vara något större problem för en mänsklig ingenjör att designa ett sånt avgassystem. Men det är mycket svårt och mycket komplicerat. Och inne i skalbaggen så skulle det innebära en anpassning av tusentals olika gener för att få fram just den här speciella kvaliteten på avgassystemet/kanonröret.

Och allt det här har alltså enligt utvecklingsläran åstadkommits genom en mängd rad lyckade olyckor.

Och varje lilla olycka, har ställt till någonting som är lite bättre än det tillstånd som baggen befann sig i tidigare. Varje steg måste vara bättre ägnat och bättre fungerande än det tidigare stadiet. Fast varje förändring  är, i och för sig, väldigt liten. Och den slutliga strukturen är då ännu inte färdig. Så måste ändå mellanformerna här varit bättre skickad, bättre dugliga, än det som skalbaggen befann sig i tidigare. Men det är inte förrän allt är färdigt som dom har någon betydelse, som dom har någon funktion att fylla. Och inte förrän kemikalierna och apparaten finns där exakt samtidigt, kommer det att finnas något värde och någon fördel med att ha det här försvarsvapnet. Och hur händer allt sånt genom en(1) olycka. Bara genom en enskild tillfällighet. Genom något mirakel. I alla fall så måste det ha hänt för att utvecklingsläran ska vara trovärdig. Och nu har våran kompis sina avgasrör/kanonrör och hela kemikaliska apparaten. Nu är vi framme nu har vi våran bombardier skalbaggen  .

Nej! Inte riktigt.

Han har inte kommunikationsmaterialet, kommunikationslinjerna. Han vet inte hur han skall kontrollera den signal som utlöser försvarsvapnet, reaktionen. Han kan inte skilja mellan vän och ovän till exempel. Tänk er nu att hans kompis kommer och ger honom en ordentlig klatsch på vingen. Pang och vännen står där med sitt brända ansikte. Det är naturligtvis väldigt pinsamt. Han förlorar många vänner den vägen. Han har också svårt att veta när han skall attackera fienden. Han måste alltså utveckla också ett kommunikationssystem som talar om för honom när han skall använda vapnet och när han inte ska använda det. Han måste alltid ge rätt signal i rätt ögonblick. Och det måste ju finnas där från början av livet, för den första baggen. Annars överlever ju inte han.

Men vad är det för vitts med att utveckla det här kommunikations-systemet, förrän han också har den färdiga apparaten och kemikalierna och alltihop på plats?

Ett sådant här system har ingen funktion förrän det är fullbordat och fungerar perfekt. Och det är helt omöjligt att föreställa sig att det har utvecklats genom en serie olyckor.

bombardier skalbaggen   ger faktiskt ett vittnesbörd om existensen och förekomsten av en mästaringenjör. En skapare som är mycket större än människan på jorden.

Och det finns många liknande exempel i skapelsen som gör det omöjligt att tro på utvecklingsläran. Det finns för många hål i den teorin/läran.