Den Kristna tron-
Tråkig, osann och irrelevant?
Jag växte ju upp i en kristen familj. Vi gick ofta till kyrkan tillsammans. I början på min tonårstid minns jag att jag ofta tyckte att det var tråkigt i kyrkan. Det var många gånger väldigt trist i kyrkan. Jag hade stor sympati med kamrater som också tyckte det. Någon av dem sa vid ett tillfälle att
” Förra söndagen var jag på en Gudstjänst i en kyrka och jag är ändå inte deppad!”
Jag har hört många komiker göra sig roliga över samma ämne. De säger saker som
” Jag skulle ha blivit präst om det inte varit för att präster som jag sett har påmint mig om begravningsentreprenörer.”
Den andra invändningen som jag hade var att jag hade svårt att tron att kristendomen var det enda sanna och enda religionen som leder till ett lycklig evigt liv. Jag hade intellektuella invändningar mot den kristna tron. Det finns ju så många religioner – så hur kan den Kristna religionen vara den enda sanna att lita till.
Jag hade en lärare i biologi som på olika sätt försökte slå hål på hela kristendomen och försökte bevisa att Gud inte existerade. Man kan hålla på med Yoga i stället för det är bättre för kroppen sa han. Han riktade det ena dråpslaget efter det andra mot den kristna tron och tyckte att det var ganska roligt att argumentera med eleverna som var kristna, eftersom han var så säker på att han hade rätt.
Jag undrade också ibland över att kristendomen verkade vara så ologisk. Jag hade svårt att inse eller förlika mig med att något som hände för 2000 år sedan, långt långt borta i Mellanöstern 700 mil bort, att det skulle kunna ha något med mitt liv att göra i det 19 århundradet i Sverige. Vi sjöng ofta sånger och psalmer som handlade om hur Jesus vandrade omkring på jorden och gjorde gott. Men på mina vägar och stigar hade han aldrig vandrat. Från att ha en Barnatro så blev detta allt mer något som inte verkade ha något med mitt liv att göra.
Så här i efterhand kan jag ju se att detta delvis var mitt eget fel, eftersom jag egentligen ofta aldrig lyssnade på allvar. Jag var på detta sätt i själva verket ganska okunnig om vad den kristna tron egentligen handlade om, precis som många kamrater – trots all undervisning som vi fick.
I dag i vårt sekulariserade Sverige är det inte många som vet så mycket om Jesus. Om vad han gjort eller något annat som rör den kristna tron – kristendomen.
Jag har mött pastorer som arbetat åt sjukhuskyrkan som berättat att de frågat om patienter velat fira Herrens Heliga Nattvard. Som svar har de fått:
”Nej tack, jag tillhör Svenska Kyrkan” eller
” Nej Tack, jag har bett om att få Corn Flakes” eller
”Nej tack, jag är inte hungrig”.
Men jag vill berätta något för dig idag:
Kristendomen, ett liv med Jesus Kristus, är allt annat än tråkig!
Kristendomen är INTE osann och den är INTE ologisk!
Kristendomen är motsatsen till tråkig! Jesus sa ”Jag är vägen, sanningen och livet!” (Joh 14:6)
Du – nu handlar det om evigheten!! Spännande eller hur?!
En god vän som utbildar koncern VD:ar i företagsledande funktioner sa vid ett tillfälle till mig: Varför berättar inte de kristna om att de har ett evigt liv att erbjuda? Alla letar ju efter en fortsättning på detta liv. Den som på allvar beskriver att man har en evighet att erbjuda – kommer människor att lyssna på.
Kyrkan mitt på Öckerö ligger mellan Himmel och Helvetet (Hamnen). Går man ut på gatan från kyrkan och berättar för dem som vandrar mot helvetet att de i stället ska gå åt andra hållet – mot himlen, eller låter man människor gå till helvetet och sitter kvar i kyrkan och ber till Gud om väckelse ?
OM Jesus hade rätt – vilket jag i dag tror att han har – så finns det inget som är viktigare i livet än
HUR vi tar ställning till honom!
HUR vi möter honom!
Och ATT vi lyssnar till vad han har att säga till dig och mig.
Det står i bibeln att människan skapades för att leva i gemenskap med Gud. Så länge du saknar den gemenskapen, kommer du att uppleva en hunger, en tomhet och en känsla av att det är något som fattas hos dig.
Jag läste en gång att Prins Charles, av England, en gång uttalade sin övertygelse om att det, trots vetenskapens alla framsteg ”längst inne i själens djup, ständigt finns en omedveten och gnagande känsla av att något fattas; en beståndsdel som gör livet värt att leva.”
I Frankrike läste jag en gång en skrift som sa ungefär att ”Livet är en stor gåta, och tiden räcker inte till för att hitta gåtans lösning.”
Författaren av skriften frågade:
”har jag missat verkligheten i jakten på en dröm? Hinner jag förstå varför jag föddes innan det är dags att dö?”
”Livet har ännu inte gett mig svar på dessa frågor fast jag länge sökt efter svaret. Varför måste jag veta varför jag föddes?”
Och hans svarar: ”Naturligtvis därför att jag inte kan tänka mig att det bara var en slump att jag föddes! Och när det nu inte var en slump – så måste det ju finnas en mening med att jag föddes!”
Det här var inte en kristen som uttryckte detta. Ändå är han medveten om hur svårt det är att hitta ett trovärdigt svar på frågan om meningen med livet.
Han fortsatte beskriva att det i våra rika länder finns massor av människor som har allt de kan önska sig av materiell bekvämlighet, och som verkar ha icke-materiell rikedom i form av lycka och en frisk familj. Ändå talar han om att dessa människor mitt i sin familjelycka har en djup depression i sina liv.
Ibland uttrycker de sig stillsamt, tyst och ibland mer högljutt – över att de inte kan bli av med det där svarta hålet inombords.
Hur mycket mat och dryck de än häller i sig, Hur många tjusiga Lamborgini och Ferrari och Iphones och surfplattor de än stoppar hålet fullt med, hur många rara och välartade barn och kära vänner de än radar upp längst efter vägen, så fortsätter ändå HÅLET att finnas och värka.”
En del människor ägnar lång tid av sina liv åt att söka efter något som kan ge livet mening och innehåll.
Jag har ju en Rysk fru. Det gör att jag intresserat mig mycket för Ryssland. Du har kanske läst den ryske författaren Leo Tolstoy. Han har skrivit böcker som ”Krig och Fred” och ”Anna Karenina”. Han skrev i slutet på 1800-talet boken ”bekännelsen”. Det är en bok där han beskriver hur han själv letade efter meningen med livet. Han hade redan som barn avvisat kristendomen. När han klarat av universitetsutbildningen hade han satt som mål att roa sig så mycket som möjligt och ha ett så behagligt liv som det bara gick att ha. Han levde sitt liv i St Petersburg och Moskva, drack mycket vodka, spelade på hästar och levde ett vilt liv. MEN han kände sig aldrig tillfredsställd med sitt liv.
Han beslutade sig för att roa sig mindre och ägna mer tanke och kraft åt att tjäna pengar. Det skulle bli hans nya mål. Han hade ärvt en egendom och tjänade ganska bra på sitt författarskap. MEN inte heller detta nya mål gav honom någon större tillfredsställelse.
Han sökte efter framgång och berömmelse. Det uppnådde han också – Han skrev en roman som betraktas som en av de största i världslitteraturen. MEN ändå fortsatte frågan om livets mening att gnaga inom honom.
Han kom alltid till frågan ”Ja ha, och sen då?” Den frågan hade han inget svar på.
Han bildade familj. Han ville ge sina närmaste det bästa tänkbara livet. Han gifte sig 1862 och fick en god och kärleksfull fru och tretton barn. Dessa tretton barn sa han många gånger, hindrade honom från att söka efter den övergripande meningen med livet.
Han hade uppnått allt som han strävat efter att nå, och levde ett liv som utifrån verkade vara det perfekta, det ultimata bästa. Ändå bar han på en fråga som drev honom till självmordets brant:
”Finns det någon mening med mitt liv, som överskuggar det oundvikliga faktum att jag en dag måste dö!?”
Han sökte svaret hos vetenskapen och filosofin. Men det enda svaret han fick på frågan: ”Varför lever jag?” var att ”i tidens och rummets oändlighet rör sig ett oändligt antal partiklar, sammansatt på ett oändligt antal sätt”
När han såg sig omkring i sin samtid, märkte han att människor i allmänhet inte tycktes ställa sig själva inför livets viktigaste frågor:
Varifrån har jag kommit? Vart är jag på väg? Vad är meningen med livet?
I sitt sökande kom han i kontakt med enkla människor på landsbygden. De hade funnit svaren på frågorna i sin Kristna tro. Han insåg att det bara var hos Jesus Kristus som han kunde finna svaren!
I dag, många år senare, har inget förändrats. Du som gillar Rockmusik har säkert hört om Freddie Mercury. Han var sångare i Rockgruppen Queen. Han dog 1991. Min son berättade för mig att Freddie i en av sina sista sånger ”The Miracle” skriver: ”Finns det någon som vet vad vi lever för?” Trots den stora förmögenheten i pund som han samlat på sig genom åren och alla de tusentalet beundrare i många länder som han hade, avslöjade han i en intervju en kort tid före sin död, ATT han var en fruktansvärt ensam människa.
Så här sa han: ”Man kan äga allt som går att få i den här världen och ändå vara den ensammaste människan på jorden. Detta är den mest smärtsamma typen av ensamhet. Min framgång har gjort mig till en idol i den här världen och gett mig miljontals pund i pengar, men samtidigt har den hindrat mig från att uppleva det enda som vi alla egentligen behöver: Kärleksfull och stabil relation.”
Han hade rätt när han talade om ”stabil relation” som något ALLA behöver. Samtidigt som det inte finns någon mänsklig relation som KAN ge fullständig tillfredsställelse. Inte är den heller garanterat stabil. Det kommer alltid att finnas brister, något som fattas.
Och vet du va? Det beror på att vi är skapade för att leva i gemenskap med Gud!
Jesus sa ”Jag är vägen!” JESUS är den ende som kan leda oss in i en relation med Gud. En relation som kommer att fortsätta ända in i evigheten.
Min syster Birgitta påminde mig för en tid sedan om att vi ganska tidigt hade TV. Pappa hade varit och köpt en TV innan andra i vårt samhälle hade någon. Det var bara sändning två timmar om dagen på den tiden. Många av våra grannar kom på besök för att se de enkla program som sändes. Det flimrade och var suddigt och en massa streck på skärmen, men alla var glada och nöjda med att dag efter dag komma och titta på TV. Pappa hade köpt en mindre inomhusantenn. En dag kom han hem med en jättestor TV antenn som han satte fast uppe på taket.
Och se….då blev bilden en helt annan. Alla gladdes åt att man nu såg en så skarp och tydlig bild. Människorna var ju så nöjda också med den lilla antennen – men det berodde ju på att de inte visste om något bättre. När de väl började titta på TVn med den nya antennen var det helt omöjligt att någon skulle vilja gå tillbaka till att använda den lilla inomhus-antennen.
Ett liv där gemenskapen med Gud genom Jesus Kristus saknas, är som en TV utan antenn på taket!
En hel del människor verkar vara ganska nöjda och till och med lyckliga, eftersom de inte vet att det finns något bättre i livet.
När vi väl har upplevt vad gemenskapen med Gud vill säga, upplever vi också att livet får en mening!
Vi ser saker vi inte sett förut, och vi skulle inte kunna tänka oss att gå tillbaka till det gamla livet. Vi förstår varför vi kom till detta liv och varför vi är här.
IBLAND kan jag höra människor säga: ”Det spelar inte så stor roll vad man tror på, bara man är övertygad om det man tror på.”
Men det går ju att ha en övertygelse om något som är helt och fullständigt fel.
Idi Amin i Afrika och Pol Pott i Kambodja liksom Hitler i Tysklad hade fullständigt fel om mycket. Deras övertygelser har resulterat i att miljoner människor har dödats och andra har lidit svårt. Det finns andra som t.o.m. har trott att de gjort Guds vilja när de dödat och slaktat sina medmänniskor.
Det visar oss att det betyder oerhört mycket VAD vi tror, eftersom vår tro påverkar hur vi lever och beter oss mot varandra.
Du har säker som kristen fått höra:”Det där är säkert bra för dig, men mig passar det inte.”
Den inställningen är inte logisk!
OM kristendomen är sann, då är DEN av mycket stor betydelse för varenda en av oss!
OM den INTE är sann är alla kristna förda bakom ljuset, och då är den inte ”bra för oss kristna” heller. I så fall är det ganska tragiskt, och ju förr vi bli korrigerade, desto bättre!
Jag nämner ibland forskaren och författaren C S Lewis, eftersom jag tycker att han presenterat många intressanta tankar och sanningar.
Han har skrivit så här: ”Kristendomen är en ståndpunkt. Om den är osann, så är den fullständigt oviktig.
Om den däremot är sann är den av allra största betydelse. Det enda den inte kan vara är medelmåttigt betydelsefull.”
Är den då sann? Finns det några bevis? Jesus sa: ”Jag är….. sanningen.”
Finns det några bevis som stöder påståendet att Jesus är sanningen?
Den kristna trons främste stöttepelare är Jesu uppståndelse.
För den, finns det rikligt med bevis!
Jag hörde talas om en Professor Thomas Arnold. Han utnämndes till Professor i nutidshistoria vid universitetet i Oxford. Han var utan tvivel en människa som fäste stor vikt vid bevis när det gällde att ta ställning till historiska fakta.
Han sa: ”Under många år har jag ägnat mig åt att studera gångna tiders historia och undersökt och värderat de bevis som olika historieskrivare lagt fram. Men jag känner inte till någon händelse i mänsklighetens historia som har hållbarare och fullständigare bevisstöd, också inför seriös forskning, än det oerhörda tecken som Gud gav oss när han lät Jesus dö och uppstå igen från de döda.”
Det finns åtskilliga bevis på att kristendomen är sann. Jag påstår alltså, med god grund från kända forskare runt om i världen det sista århundradet, att kristendomen är sann!
Men när Jesus sa: ”Jag är …. Sanningen” syftade han på något mer än en intellektuell sanning.
Grundtextens ord för ”sanning” har också en innebörd som uttrycker något som man upplever eller erfar.
Det finns något utöver det rent intellektuella accepterandet av kristendomen som sann, nämligen att personligen känna Jesus Kristus som ÄR sanningen.
Ett exempel: Anta att jag, innan jag träffade min fru Millan, hade läst en bok om henne.
När jag läst ut boken skulle jag ha tänkt: ”Det här var verkligen en fantastisk kvinna, henne vill jag gifta mig med.”
Det skulle vara en ganska stor skillnad mellan mina åsikter då (Jag skulle ju varit intellektuellt övertygad om att hon är en fantastisk kvinna) och den inställning jag har nu, när jag nu kan säga utifrån personliga erfarenheter av henne efter flera års äktenskap: ”Jag vet att hon är en underbar kvinna!”
När en kristen säger, på grundval av sin tro:”Jag vet att Jesus är sanningen”, så menar hon inte bara att hon vet rent intellektuellt att han är sanningen., utan också att hon själv upplevt att Jesus är sanningen.
När vi kommer in i gemenskapen med honom som är sanningen, förändras vår syn så att vi börjar förstå sanningen om världen runt omkring oss.
Jag är livet!
Jesus sa: ” Jag är … livet.”
I Jesus finner vi liv där det tidigare funnits skuld, beroende och fruktan, och där döden varit den enda framtidsutsikten.
Visserligen är vi skapade till Guds avbild, och därför finns det också något fint och gott i alla människor.
Men vi har också fallit i synd – vi har en medfödd benägenhet att göra det som är ont.
Hos varenda människa har Guds avbild skadats i större eller mindre utsträckning, ibland förstörts helt och hållet, av synden.
Gott och ont, styrka och svaghet existerar sida vid sida i varje mänsklig varelse.
Återigen tänker jag på en rysk författare. Denna gång på Alexander Solzjenitsyn. Han sa vid ett tillfälle: ”Gränsen som åtskiljer gott och ont går inte genom nationer, inte genom samhällsklasser och inte genom politiska partier… utan den går rakt igenom varje människas hjärta och genom hela mänsklighetens hjärta.”
Förr tyckte nog jag att jag var en ganska snäll, hygglig och ordentlig människa.
Jag rånade ju inte banker eller begick andra hemska brott. Det var först när jag började se mitt liv i relation till Jesus och hans liv som jag insåg hur mycket dåligt det fanns i mig.
Många andra har upplevt detsamma.
En man sa till mig att ” När jag mötte Jesus radikalt, ansikte mot ansikte, för första gången, betraktade jag mig själv med ett allvarligt och praktiskt syfte. Och jag slogs av, att allt som jag upptäckte om mig själv var en: Djurpark av begärelser, ett dårhus av ambitioner, en plantskola för fruktan, ett harem av omhuldat HAT. Mitt namn var Legion.”
Alla behöver vi förlåtelse, och den finns bara att få hos Jesus Kristus. Jag läste om en stor humanist som i TV gjorde en överraskande bekännelse när hon debatterade med en kristen i ett TV program.
Hon sa: ”Det jag avundas er kristna mest är det där med förlåtelsen” Och sen la hon till lite patetiskt ”Jag har ingen som förlåter mig.”
Det Jesus gjorde när han korsfästes för vår skull var att han avtjänade straffet för alla fel vi har gjort. Jesus dog för att befria oss från vår skuld, från våra olika mänskliga beroenden, från vår fruktan och ytterst från döden. Han dog i vårt ställe!
Även om du och jag hade varit den enda människan som fanns i världen, så hade Jesus dött i stället för dig och mig, för att befria oss från vår skuld. Och när vi blir av med skulden, får vi ett nytt liv i stället.
Jesus inte bara dog (Jämför filmer som Jesus Christ Superstars där filmen avslutas med att Jesus dör.); så var inte verkligheten, han uppstod också från döden för vår skull. På det sättet besegrade han döden!
De flesta logiskt tänkande människor har klart för sig att döden är något ofrånkomligt. Ändå finns det människor som gör ganska bisarra försök att undvika den.
Ni vet säker om att det finns en del miljonärer i USA som betalar en stor summa pengar för att efter sin död frysas ner. För att bli upptinad den dag då forskningen har hittat ett botemedel mot den sjukdom de dog i eller hittat ett undermedel som gör att de kan leva 100 år till.
En av dessa metoder går ut på att endast bevara huvudet på en person. Ett skäl till att det blivit så populärt är att det är mycket billigare än att bevara en hel kropp.
Sådana här försök att komma undan den oundvikliga döden är helt absurd och dessutom helt onödig!
Jesus kom för att ge oss ”evigt liv”.
Evigt liv är en gåva som följer på ett liv i gemenskap med Gud och Jesus Kristus här på jorden. (Johannes evangelium kapitel 17 vers 3)
Jesus lovade oss aldrig ett lätt liv, MEN han lovade oss ett ÖVERFLÖDANDE liv. (Johannes evangelium kap 10 vers 10)
Detta nya och överflödande liv börjar här och NU och fortsätter in i EVIGHETEN.
Vår tid på jorden är relativt kort! Evigheten är däremot OÄNDLIG!
Genom Jesus som sa: ”Jag är …. Livet” får vi inte bara leva ett överflödande liv redan här på jorden, UTAN vi får också lita på att det aldrig kommer ett SLUT.
Livet med Jesus Kristus är inte tråkig – den handlar om att leva ett rikt och överflödande liv.
Livet med Jesus Kristus är inte ett liv i osanning – det är att leva i sanning
Kristendomen är inte ologisk – den förvandlar våra liv på alla områden.
Människans livsvillkor kan beskrivas så att det innehåller tre slags fruktan:
1. Fruktan för meningslöshet
2. Fruktan för döden och
3. Fruktan för skuld.
Jesus tar hand om all fruktan.
JESUS är allt vi behöver! Eftersom han ÄR ”Vägen, sanningen och livet.”
VÄRLDEN IDAG Fredag 9 november OPINION LEDARE GÄSTKOMMENTAR
” Har Dawkins verkligen beskrivit relationen mellan naturvetenskap och Gud på ett korrekt sätt?
Frågor som inte vetenskapen kan besvara
Har naturvetenskapen motbevisat Gud?
Frågan återkommer ständigt. Så här säger till exempel Richard Dawkins: ”Frågan om det finns en övernaturlig skapare, en Gud, är en av de viktigaste frågorna vi har att besvara. Jag tror det är en vetenskaplig fråga. Och mitt svar är nej. (Time Magazine, 20061105)
Naturvetenskapen har förändrat livsvillkoren för oss människor på ett fantastiskt sätt. Den som är kritisk till naturvetenskapen avvisar sitt eget liv. Hus, kläder, mat, teknik, medicin, kommunikationer, kultur, underhållning…Alla sidor av modernt liv utgår från kunskap som naturvetenskapen bidragit med. Det är därför självklart med en odelat positiv syn på naturvetenskapen.
Om naturvetenskapen kan besvara frågan om Guds existens och svaret är nekande, vore det därför förödande för gudstron. Men har Dawkins verkligen beskrivit relationen mellan naturvetenskap och Gud på ett korrekt sätt? Är gudsfrågan en naturvetenskaplig fråga?
Den moderna naturvetenskapen har växt fram i det kristna Europa från medeltiden och framåt – bland gudstroende forskare! Historiskt har man inte alls uppfattat att det skulle råda en konflikt mellan tron på Guds existens och att utforska världen.
Jag skriver detta från Oxford, som har ett av världens äldsta universitet. Fortfarande har man kvar det mottot som använts åtminstone sedan mitten 1500-talet ”Dominus illuminatio mea” som betyder ”Herren är mitt ljus” och är ett citat från Psalm 27.
Som jag ser det är Richard Dawkins påstående att gudsfrågan är en fråga som naturvetenskapen kan avgöra, byggd på flera missförstånd.
Det första missförståndet gäller naturvetenskapens kompetensområde. Som framgår av själva ordet kan naturvetenskapen under söka naturen. . Inte det övernaturliga. Den kan besvara frågor som rör fysiken, inte metafysiken.
Det andra missförståndet gäller bilden av Gud. Underförstått i påståendet att gudsfrågan kan avgöras av naturvetenskapen finns bilden av Gud som en del av den materiella världen, i linje med den grekiska mytologin, där gudarnas boning finns på toppen av berget Olympos. Nu har vi undersökt världens alla bergstoppar och kan därför konstatera att det inte finns några gudar!
Men judisk – kristen gudstro har ett annat gudsbegrepp, där Gud inte är ett föremål bland andra i världen. Nej, Gud finns före världen och står utanför världen; han är dess skapare. Han är en transcendent verklighet. Världen kan bära spår av honom, men han kan inte fångas in av oss i laboratorier och provrör och undersökas såsom vi undersöker proteiner eller protoner.
Vi ska förstås ta med den naturvetenskapliga kunskapen om den här världen när vi tar ställning till frågan om det finns något mer än den här världen. Men det ställningstagandet är inte ett naturvetenskapligt ställningstagande.
Naturvetenskapen är enormt viktig – inom sitt arbetsområde. Dess fenomenala framgång frestar oss att sätta, vår tillit till den också i andra frågor. Men frågor om livets mening, människans värde, moraliska frågor, liksom frågan om Guds existens, kan inte ges ett naturvetenskapligt svar. De måste besvaras på andra sätt.
STEFAN GUSTFSSON
Stefan Gustafsson är
generalsekretare för Svenska
evangeliska alliansen.
Ur Tidningen ”VÄRLDEN IDAG” Onsdag 1 augusti 2012 TRO & LIV
FINNS DET SKÄL ATT TRO?
DEL 1/5
Förnuftsargument
Idag inleder vi en serie på Tro& Liv om olika argument för Guds existens. För den som redan har lärt känna den Evige kan argumenten verka trosstärkande och hjälpa i samtal med andra. För den som ännu inte lärt känna Honom kan argumenten fungera som intresseväckare för att söka Honom. Skribent är Mats Selander, lärare vid CredoAkademin. I fem artiklar ska han argumentera för Guds existens och han börjar med det så kallade förnuftsargumentet
” Om Gud finns så är logik ch förnuftighet grundläggande och eviga storheter i tillvaron. Gud skapade världen i enlighet med sitt förnuft.
Förnuftet pekar på Gud
Detta är den första artikeln i en serie artiklar om argument för Guds existens. Vi har i de två tidigare artiklarna ( Världen idag 18/7 och 25/7 ) sett att tro och förnuft kan gå hand i hand och inte alls bör ses som oförenliga. Låt oss nu fortsätta vårt resonomang utifrån förnuftet. Förnuftet är nämligen inte bara förenlig med tron. Vi kan gå ett steg längre och ta själva förnuftets existens som utgångspunkt för ett argument för Guds existens.
Detta arguent har på engelska kallats ”The Argument from Reason” (argumentet utifrån förnufteet) och förknippas iförsta hand med C S Lewis
(kap 3 i hans bok Mirakler, Libris 1997). Lewis skriver: ”Om det inte finns något utöver naturen, måste ju logiken ha kommit till genom en historisk process Och naturalisten tror naturligtvis inte att denna process skapades för att åstadkomma ett mentalt beteende som kan finna sanningen. Det finns ju ingen skapare, och innan där fanns tänkare så fanns ju faktiskt inget sant eller falskt” (Mriakler sid 24)
Lewis menar alltså att vi inte har något skäl att lita på vårt förnuft om det inte kommit till genom en historisk(evolutions) process som inte haft logik, förnuftighet och sanning i sikte. Om evolutionen är en rent naturlig process utan någon som helst intelligent styrning eller påverkan och därtill delvis styrd av slumpmässiga mutationer, ja då har vi inga skäl att tro att våra hjärnor är gjorda för att genuint förstå tillvaron. Hjärnan (liksom alla andra organ) är då endast gjorda för överlevnad. Egentligen är de inte gjorda ”för” något alls, men det är överlevnad som fungerat som det filter som sorterar bort vissa livsformer och ”valt” andra.
Men detta gäller inte den gudstroende. Lewis igen: ”(D) en kristne är inte bunden av åsikten att logiken är en jämförelsevis fäsrsk utveckling som skett genom en urvalsprocess som endast kan välja det biologiskt nyttiga. För honom är logiken – Guds logik – äldre än naturen, och ur den kommer naturens ordning genom vilken vi får lära känna den. För honom blir människohjärnan i insiktsstunden upplyst av den gudomliga logiken.” (Mirakel sid 28).
Om Gud finns så är logik och förnuftighet grundläggande och eviga storheter i tillvaron. Gud skapade världen i enlighet med sitt förnuft. Och eftersom människan skapades till Guds avbild har hon förmågan att använda sitt begränsade förnuft till att förstå den förnuftigt skapade världen. Detta ger en livsåskådningsmässig grund för den naturliga tillit vi har till förnuft och logik.
Problemet för naturalisten är att hon inte ser förnuftighet och logik som något som ingår i tillvarons grund utan snarare är senkomna produkter av en utvecklingsprocess som inte varit styrd av förnuft och logik. Detta skapar en hel rad problem för naturalisten. Den kristne filosofen Victor Reppert har i sin bok S C Lewis Dangerous idea (IVP, 2003) – S C Lewis farliga idé) -identifierat sex versioner av detta argument. De har alla att göra med någon aspekt av vårt förnuftsliv som inte går att förklara utifrån naturalismen men som kan förklaras utifrån gudstro.
Det första Reppert intentionalitet som är den märkliga förmåga våra tankar har att handla om något. Det är tankarnas riktadhet eller ”om-het”. Intentionalitet är notorisk svår att reducera till fysik och kemi. Det är omöjligt att ens förstå vad det skulle betyda att ”dessa atomer handlar om dessa andra atomer”.
Eftersom människan skapades till Guds avbild har hon förmågan att använda sitt begränsade förnuft till att förstå den förnuftigt skapade världen.
Detsamma gäller sanning. Fakta är en sak, sanning en annan. En tanke är sann när den överensstämmer med fakta. Men då förutsätter sanning att det finns någon som tänker Och om människans tänkande utvecklats i en evolutionsprocess som inte haft samma tankar som mål, ja då har vi ej heller inga skäl att lita på våra tankars sanningsinnehåll på det sätt vi gör.
På samma sätt mennar Reppert att mentala orsaks och-verkansamband, logikens lagar samt förnuftets enhet inte kan förklaras naturalistiskt. Förnuftet har alltså flera grundläggande aspekter som blir obegripliga om naturalismen är sann.
Den kristne filosofen Alvin Plantinga har utvecklar argumentet ett steg längre. Han hävdar att naturalismen och den gängse evolutionsteorin är oförenliga. Om evolutionen skett utan någon som helst styrning så har vi inga skäl att lita på vårt förnuft, våra ögon, våra öron och hela vår kunskapsförmåga på det sätt vi gör. Evolutionen siktade bildlikt talat inte på förnuftighet och sanning, utan endast på överlevnad. Men i så fall bör vi betvivla alla våra teorier inklusive den naturalistiska teorin. På detta sätt blir alltså naturalismen självförgörande.
Men hur är detta ett argument för Guds existens? Argumentet är ju främst ett argument mot naturalism? Det stämmer, men det blir i motsvarande grad ett argument för en religiös världsbild som gör förnuft och logik grundläggande. Och för många är det i praktiken så att slaget står mellan naturalism och kristen tro, och i den diskussionen blir detta ett starkt argument för gudstro.
MATS SELANDER.
Mats Selander är lärare på Credoakademin.
Man tror på Kristus eller man strävar efter att vara som Kristus
Det universella ord för människor som tror på Kristus är ”kristen”. En kristen är någon vars religion är kristendom, som i vissa sammanhang är detsamma som en protestant. Kristendomen är en religion som följer Jesu Kristi lära, det han predikade och undervisade om. För att uttrycka det enkelt, är en kristen person en person som är anhängare av och fäst vid Jesus Kristus.
I Apg 11:26 ser vi för första gången att lärjungarna kallades kristna i Antiokia. Uttrycket användes troligen av de ofrälsta som ett sätt att håna det som lärdes ut av Barnabas och Paulus. Judarna skulle inte ha gett lärjungarna detta namn eftersom ”Christos” för dem var ett heligt ord.
Alltså, med all sannolikhet, var det icke troende hedningar som först kallade dem som talade om Kristus – för kristna. Om detta ord har sitt ursprung i att de troende beskrev sig själva eller om det uppfanns av icke troenden som ett sätt att håna de troende, så är väl ordet Kristen en lämplig titel för de som ”tillhör Kristus”.
Det finns bara fem andra platser där ordet ”kristen” återfinns och en är i Apg 26:28. Observera att alla Bibel-referenser kommer från Svenska Bibel 2000.
28 Agrippa svarade Paulus: ”Det går fort för dig att få mig till kristen.”
En annan plats ordet ”kristen” används återfinns i Första Petrus brev kap 4: vers 16:
16 Men lider han som kristen skall han inte skämmas utan förhärliga Gud just som kristen.
Sambandet med denna vers kretsar kring orsakerna till lidande. Titta på Första Petrus brev kap 4: verserna 12-15:
12 Mina kära, bli inte överraskade av det eldprov ni måste gå igenom, som om det vore något oväntat som hände er.
13 Gläd er i stället över att ni delar lidandena med Kristus, ty då får ni jubla av glädje också när hans härlighet uppenbaras.
14 Saliga är ni om ni skymfas för Kristi namns skull, ty härlighetens ande, Guds ande, vilar över er.
15 Det får inte hända att någon av er måste lida som mördare eller tjuv eller därför att han gör något annat ont eller blandar sig i andras angelägenheter.
Med andra ord, om vi kommer att lida, så får vi lida eftersom vi är kristna och inte för att vi är dåliga människor. Vi ska inte bry oss om när icke troende människor hånar oss, förlöjligar vår tro. Vi bör räkna det till glädje att lida på grund av vår tro att Kristus är Frälsaren och Herren. Vi bär ju fram ett starkt och viktigt budskap som alla måste få höra om.
Den andra termen jag använder ofta är ”troende”. I mitt tänkande, är skillnaden mellan en kristen och en troende, att en troende tror på vad kristendomen handlar om medan en kristen vill leva efter de bud som Jesus talade om när han undervisade.
I Apostlagärningarna 5:14 läser vi:
14. män och kvinnor i stort antal kom till tro på Herren.
Folk blev inte bara kristna under denna spännande period i Apostlagärningarna, några stannade vid att vara allmänt ”troende”. Utan att gå vidare med att lämna sina liv i Jesu hand och följa Jesus i sin vardag.
En annan bibeltext som talar om ”troende” finns i 1 Tim 4:12 när Paulus vill uppmuntra och uppmana Timotius att lära människor vad de är att vara kristen, fullt ut:
12. Låt ingen se ner på dig för att du är ung, utan var en förebild för de troende i allt du säger och gör, i kärlek, tro och renhet
Paulus uppmuntrade Timothy att föregå med gott exempel för de troende i sitt tal, i sin levnadssätt, i sin kärlek, i sin tro och i sin renhet. Om Timotius ville föregå med gott exempel för de troende, är det rimligt att det i sin tur definierar vad det innebär att vara en ”troende”. En sann troende i Kristus inte bara tror på Jesus, men strävar efter att vara lik honom. En troende är någon som så förenas med Kristus att Jesus Kristus lever genom honom. En sann troende är en som lever Kristi ord, talar Kristus ord, älskar som Kristus älskar varje människa, man tror vad Kristus säger, och strävar efter att vara en sann kristen. En sann kristen är någon som lever med Jesus Kristus varje dag och inte bara allmänt tror på Jesus budskap och sociala engagemang.
Det grekiska ordet för ”lärjunge” i Nya testamentet är mathetes, vilket innebär mer än att vara bara ”student” eller ”elev”. En lärjunge är en ”efterföljare” någon som följer helt de läror som Mästaren talat om, vilket gör att det styr hela livet och det beteende som lärljungen gör till sitt eget beteende. Fariséerna berömde sig av att vara lärjungar till Moses (Joh kap 9 vers 28). Jesu efterföljare kallades ”lärjungar.” Deras lärjungaskap började med Jesu uppmaning ”Följ mig” och krävde av dem att de skulle följa honom 100% med hela sin vilja, hela sitt liv. (Matt kap 9 vers 9). Men de hade ända redan från början en troende, Judas, som hade sina egna tankar om vad han ville ha ut av Jesus och det han lärde ut.
Jesus var ganska tydlig om kostnaderna som skulle komma för att följa honom. Lärjungaskap kräver ett helt engagerat liv: ”Så är det alltså: ingen av er kan vara min lärjunge om han inte avstår från allt han äger.” (Luk kap 14 vers 33). Försakelser förväntas: ”Sedan sade Jesus till sina lärjungar: ”Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig.” (Matteus evangelium kap 16:24)
Inte alla Jesu efterföljare kunde ta på sig ett sådant åtagande. Det var många som lämnade honom efter ett tag. ”Då drog sig många av hans lärjungar tillbaka och ville inte längre följa med honom” (Johannes evangelium kap 6 vers 66).
Termen Kristna användes aldrig av Jesus. Den första förekomsten av ordet kristen finns i Apostlagärningarna (Apg kap 11 vers 26). De flesta bibelforskare är överens om att det var högst osannolikt att de troende själva använde det namnet. Den tidiga kyrkan hade andra ord för att beskriva de kristna, som ”lärjungar” (Apg 13:52, Apg 20 ”kristna.”, Apg 21: 4 ) och ”helgon” (Rom 1: 7; 1 Kor 16: 1; Ef 1: 1) och ”bröder” (1 Kor kap 1 vers 10; Första Petrusbrevet kap 3 vers 8) sann kristen (och inte endast till namnet)
En Kristen kommer också att vara en Jesu Kristi lärjunge. Det innebär att hen, kommer att ha räknat kostnaden för att följa Herren och har helt förbundit sitt liv till Jesus. Hen accepterar att offra och följer varhelst Herren leder. Lärjungen ansluter sig helt till undervisningen av Jesus, gör Jesus Kristus till hens främsta prioritet och lever därefter. Hen deltar aktivt i att ”göra” andra till lärjungar (Matt 28: 19-20).
En sann kristen är en troende i Kristus och har nytt liv genom den inneboende kraften från den Helige Anden. Eftersom hen tror på Jesus Kristus kommer en kristen också att vara en lydig lärjunge till Jesus.
Bibelsvar 